Angelica Suit Ling

Mitt nya liv med Tørsleffs och Haugen-gruppen

2011-09-20T23:32:00.000+02:00

I'm on a roll.

Det är bara att konstatera efter gårdagens potentiella stornyhet om Fazers Kina och sedan Tobias Hübinettes finfina föreläsning "'Tjing tjong!' Svensk rebellhumor och gulingförakt" som gick av stapeln på ABF Stockholm under kvällen (heja Interfem!)

Idag skulle jag så påbörja en alldeles fräsch relation till en annan gammal god nidbild, nämligen Atamon-figuren. Håll till godo, PK-hatare:

"Hej Thomas,

Angelica Tibblin Chen heter jag, är 35 år gammal och identifierar mig som blandad kinesisk-svensk. Jag skriver till er för att jag, liksom många andra med östasiatisk bakgrund i Sverige upplever figuren på Atamon-förpackningen som stötande; en förlegad nidbild av en kines och en stereotyp som helt enkelt är oförenlig med antirasistiska värden, enligt min mening.

Skulle vara intressant att få veta hur ni inom Haugen-gruppen tänker kring denna paketering, är det något ni har planer på att förändra inom en överskådlig framtid?

Bifogar en artikel ur Arena från 2010 som på ett bra sätt belyser bilden av östasiater i dagens Sverige.

Med vänlig hälsning och förhoppning om svar,

Angelica"

Thomas (Swärd, Managing Director på Haugen-gruppen i Sverige) skulle, liksom flera av hans kollegor som jag mailat till, vidarebefordra mitt mail till Brand Manager Lil Berger som svarade följande:

"Hej Angelica och stort tack för ditt mail.

Jag beklagar att du upplever dig kränkt och jag försäkrar dig att det inte är våran mening att stöta någon.

Atamon har en mycket lång historia i Sverige och Danmark, designen har i stort varit oförändrad sedan 1930-1940 tal. Varumärket har varit registrerat med namn och bild sedan 1960 i Sverige.

Anledningen att man tidigt ca 1930-1935 valde en bild med en asiatisk inspirerad person var att visa på kvalitet, associationen till Asien och fjärran östern var högkvalitet och trovärdiga säkra produkter. Att göra nid eller kränka enskilda folkgrupper finns inte och har aldrig funnits som syfte.

Diskussioner om att ändra designen finns på grund av att vi vill med förpackningen mer tydligt visa på vad produkten ska användas till.

Känner du att du vill veta mer om Atamons design och bakgrund kan jag be Ansvarig i Danmark att kontakta dig då det är där Tölrsleff’s har sitt ursprung.

Ännu en gång vill jag försäkra att vi inte under några omständigheter menar att kränka någon.

Kindest/Vänligen

Lil Berger

Brand Manager"

Jaha så glatt, ännu ett företag som försöker ursäkta sig genom att referera till sin nidbilds långa historia och därmed visar att de inte uppdaterat sig på den nya demografin.

Ett stalltips: check yo self before you wrickity-wreck yo self.

PS. Jag vill jättegärna veta mer om Atamons design och bakgrund. DS.

Mitt (före detta?) liv med Fazer.

2011-09-20T00:29:00.000+02:00

Fazer ändrar Kina-förpackning, igen. Oh yeah?

Funderar på hur många är vi som har tragglat oss igenom till synes omöjliga mailkonversationer med denna undflyende konfektyrjätte. Hittar mina faktamässigt trevande brev från 2005, betänker de stundtals svaga stunder då jag vacklat, känt mig löjlig; som om det inte fanns viktigare saker att göra här i världen.

Men then again: hur mäktigt vore det inte om det vi gjort verkligen ger resultat, att vi blir av med den gullifierade nidbildskinesen en gång för alla?

Den som lever får se.

Oddsets stereotypfilmer

2010-06-16T18:30:00.000+02:00

I femton år jobbade jag inom svensk reklambransch och såhär i efterhand vill jag tänka att jag genomgående sade nej till projekt som innebar stereotypifiering, exotisering och avkläddhet. Men även om jag till exempel hoppade av en film som skulle innehålla oförhappande "bikinibrudar", är jag osäker på om budskapet nådde fram alltid.

På ålderns höst har jag börjat tröttna på att svenska reklambyråer kommer undan med sina inskränkta idéer om vad de tycker att man får skämta om och inte. Nog för att det går att skoja om mycket, men när det konstant handlar om vita trettioplussiga storstadssnubbars oreflekterade perspektiv på världen känns det faktiskt sådär. Inte för att det skulle vara något nytt. Men jag förundras fortfarande.

Självklart visar det sig att det är bekanta till mig som har jobbat på Oddsets / Svenska spels jobbiga filmer, liksom många andra vardagsrasistiska reklamprojekt som sluppit igenom den här stadens klippbord. Folk är väl som de är mest, frågan är bara vem som måste säga ifrån för att något någonsin ska kunna förändras. Hade exempelvis de här filmerna visats i USA skulle reklambyrå och kund blivit överösta av arga mail och blogginlägg, både från privatpersoner och intresseorganisationer av olika slag.

Så hörni. Skriv en rad, vetja.

Den här bron

2010-02-12T16:24:00.002+01:00

Återbesöker antologin This Bridge Called My Back - Writings by Radical Women of Color för första gången på tio år och slås av hur varsam man måste vara när man läser, hur långsamt det går; hur svårt det alltid är att söndersprängas. Cherríe Moraga i La Güera:

I went to a concert where Ntosake [Ntozake] Shange was reading. There, everything exploded for me. She was speaking a language that I knew - in the deepest parts of me - existed, and that I had ignored in my own feminist studies and even in my own writing.

Upptäckten av poeten Ntozake Shange revolutionerade hela min värld när jag var sjutton, arton år. Vid sidan om Da Lench Mobs raptexter och Svarta pantrarnas självbiografier fanns där plötsligt ett nytt, mer reellt sätt att formulera sig kring känslorna relaterade till vad jag och andra idag kallar ett mellanförskap.

What Ntosake caught in me is the realization that in my development as a poet, I have, in many ways, denied the voice of my brown mother - the brown in me. I have acclimated to the sound of a white language which, as my father represents it, does not speak to the emotions in my poems - emotions which stem from the love of my mother.

Min röst skulle bli till med Shanges koreopoem for colored girls who have considered suicide / when the rainbow is enuf - någonstans i frånvaron av min pappas, mina fastrars, min farmors språk. I svaga stunder frågade jag mig dock vad det var som gav mig rätten att identifiera mig med Shanges karaktärer. Under tonårstiden var jag som besatt av de äkthetsfrågor som genomsyrade hiphopkulturen och pendlade mellan att känna mig down (som allmän icke-vit) och i mer självhatande situationer som ännu en whigger besatt av att svälja 'den andre' med hull och hår. Ett ständigt ursäktande, som om man inte skulle ha rätt att säga något om man inte vore hundra procent for real.

Det har tagit mig många år att inse att det finns ett annat alternativ: den blandade identiteten, den som flyter, den som tillåter en att vara flera saker samtidigt. Men trots att den idag är ett faktum, vacklar jag fortfarande då och då. Att förlika sig med sitt mellanförskap, sin blandadhet kan vara en lång och tungrodd process under vilken man tvingas brottas med sociala förväntningar och internaliserad rasism (åt alla håll, mind you). Att det är värt varenda minut gör det inte nödvändigtvis lättare.

Texterna i This Bridge Called My Back är en hand på ens panna under den resan, påminner iallafall mig om att jag har ett sammanhang som kvinna och icke-vit. Närmare än så har jag hittills aldrig kommit en egen litteratur.

Mellanföräldraskapet

2010-02-09T10:51:00.001+01:00

Följer några bra amerikanska föräldrabloggar relaterade till antirasism (Love Isn't Enough) och asiat-amerikanskhet (Rice Daddies). Häromveckan skrev Twizzle (Kimchi Mamas) som är blandad inlägget Korean Enough, om kulturen hon velat identifiera sig med genom livet, utan att få särskilt stöd från sin sydkoreanska mamma. Detta medan Twizzles dotter är den som fått en mer självklar uppmärksamhet av mormodern, kanske för att denna på ålderns höst blivit lite softare inför relationen till sitt födelseland.

Jag brukar säga att vi blandade mellanos generellt har en sak gemensam: svårigheten att prata med våra föräldrar om vår blandadhet. Är det först i och med generationen efter oss vi kan mötas?

Den tunna linjen

2010-02-03T16:47:00.002+01:00

Apropå temat Vems Afrika? i veckans Nya Vågen i P1 sprang jag på en intressant insändare till Love Isn't Enough-bloggen häromdagen: "Where is the line between appreciation and appropriation?"

Liten rashandbok

2010-01-30T13:38:00.001+01:00

Serietecknaren och -samlaren Ethan Persoff har letat fram handboken Pocket Guide to China (1942) som delades ut till amerikanska soldater som tjänstgjorde i Kina under andra världskriget. I avsnittet How to Spot a Jap får man en snabbkurs i att se skillnad på kineser och japaner - lättfattligt, "humoristiskt" och idiotiskt tecknat av Will Eisner Award Hall-of-Famern Milton Caniff. Hu.

Tack, J och Angry Asian Man.

Bög Mamma Kines

2010-01-29T13:04:00.007+01:00

Behold min karaokekompis Wai dansandes med pingpongracketar! [Dubbelklicka för HD-möjlighet och korrekt ratio.]

Inte lätt att komma från Kina
Se allting snett är en jävla pina
Fyra små rätter, nudlar och 'lis'
Inte så konstigt man släpper en fis /

Äta med pinne, sånt jävla bollsinne
Sen röker vi opium för att stilla vårt sinne
Snörade fötter i storlek 22
Jag är ful och jag är gul och jag kan inte ens gå /

Folk tar en alltid för att vara japan
jag är så äckligt trött på friterad banan /

Myspace

Kära Disgrasian

2009-12-18T10:39:00.000+01:00

Mina absoluta favoriter bland de asiat-amerikanska bloggarna, Jen Wang och Diana Nguyen som står bakom hysteriska Disgrasian.com pryder omslaget av nya Hyphen Magazine.

Varje vecka utses en Amazian och en Disgrasian of the Weak - det gås hårt åt popkulturikoner som gör sneda-ögon-gester och namaste-poser i media. Oftast är det sjukt roligt. Övriga hatföreteelser inkluderar Uncle Tam, Yellowface och Gongbanging (se ordlistan).

(Foto: Derek Liu)

Dagens pausjågel: Yellow Rage

2009-12-07T17:04:00.000+01:00

Flickan som lekte med maskeradlådan

2009-12-05T23:48:00.001+01:00

Sent omsider gick jag och såg Flickan som lekte med elden. Orkar inte ens börja prata manus, skådespeleri och Lisbeth Salanders oformliga draktatuering; sättet på vilket man valt att porträttera Salanders "halvkinesiska" ragg Miriam Wu är utan tvivel årets största skämt.

Wu går filmen igenom klädd i billiga Butterick's-aktiga trasor à la Sexy China Doll (ovan och här), prenumererar på Inside Kung-Fu (eftersom hon tränar kickboxning?) och när journalisterna knackar på dörren står hon under ett gigantiskt porträtt av en random kines från förra sekelskiftet och rotar igenom sina enorma högar av - kimonos? Jo, ni såg rätt.

Jag är mållös. Och skäms å den svenska filmindustrins vägnar.

DN Ekonomi idag: "Geishor"?

2009-12-03T22:18:00.004+01:00

Uhm. Klart att barvärdinnor (och värdar!) ska kunna organisera sig fackligt, det är väl inget att göra sig lustig över. Ett gigantiskt utropstecken borde snarare gå ut till DN:s trötte bildredaktör som väljer att illustrera denna lilla gullifierade nyhet om kyabakura-värdinnor (vanliga tjejer som jobbar i hostess-branschen) med en bild på en maiko, en geishalärling (alltså icke ens en geisha) Inte riktigt samma sak, huh? För min del kan nog förresten rubriksättaren också få sig en omgång. Alla dessa lager av citationstecken gör en snurrig i huvudet.

!

Spoken word: Beau Sia

2009-12-03T21:21:00.004+01:00

Apropå casting och asiat-amerikaner på film:

En liten sak om hiphop:

Men finast är Beau Sias videosvar till Rosie O'Donells pinsamma "ching-chong"-fadäs för tre år sedan [tyvärr ingen inbäddning].

Officiell / Facebook / MySpace / Youtube / Wiki.

Oh, Margaret

2009-12-03T12:38:00.005+01:00

Margaret Cho (komiker, författare, skådespelare, burleskartist, regissör, musiker) är ganska ofta det bästa jag vet. En av mina favoritdängor återfinns i boken I Have Chosen to Stay and Fight:

"I don't need any more people calling me up, saying, "I have this script that you're gonna love. There's this part for an ASIAN WOMAN - it's really not the lead, but it's such a great part. Call me." The first thing that I do when I get a call like that is to press 3 for "Delete," because there's no way this part is gonna be anything good. I have never had any desire to play a maid, a liquor store owner kicking a black person out of my store, a rude and harried waitress, a worldly-wise acupuncturist, an early-rising, loose black cotton pants-wearing elderly woman practicing tai chi in the park, a manicurist, a prostitute, a student in an English as a Second Language course, a purveyor of exotic mushrooms and ginseng, an exchange student, a newscaster covering gang warfare in Chinatown, a woman drowning my newborn baby in a bowl, a daughter crying with my mom over our constant battle between East and West yet finally coming together over a particularly intense game of mah-jong /... / or arguing with Elaine from Seinfeld about her dry cleaning, or saying, "Welcome to Japan, Mr. Bond," or being a hired assassin and flinging a ninja star, or sword-fighting up a tree, or writing my Geisha memoirs because playing weird musical instruments and powdering my neck is so fucking memorable I need to write a book about it, which actually wasn't even me writing, just some old white guy who wanted to turn my life of exploitation and prostitution into some "Pretty Woman During the Heien Period" fantasy, or brushing up on those concubine skills, or going anywhere with a chicken under my arm /... /"

Läs hela texten här. Ännu bättre, köp boken (eller ännu hellre I'm the One that I Want, en genialisk sak om uppväxten). Några grymma klipp ur Chos standup nedan.

Bilder av männen

2009-12-02T17:12:00.000+01:00

I februari i år sände P1:s Vetenskapens värld två grymma program av Siri Ambjörnsson, Bilden av den asiatiske mannen och Bilden av den svarte mannen. Medverkade gjorde bland andra Tobias Hübinette, Oivvio Polite och Victoria Kawesa.

På önskelistan: bilden av den asiatiska och den afrikanska kvinnan.

Omstart

2009-12-02T12:26:00.009+01:00

Hello. Jag tänkte officiellt börja om här någonstans, bringa reda i röran. Håll till godo med Danjel Nams braiga Bang-artikel om kineshumor så länge. Peace.

Mamma kines, pappa japan

2008-01-26T18:06:00.002+01:00

Snälla, ladda ned Danjel Nams P3 Special-dokumentär om den östasiatiske mannen här (bläddra tillbaka till november 2007).

Extra! Cloetta-Fazer ändrar Kina-förpackningen!

2007-11-21T23:59:00.002+01:00

Till det här. Men! Det är ju ingen skillnad! Ni lovade ju att åtminstone tänka på oss nästa gång! Var det bara tomma ord? Jag känner mig sviken nu. Buhu!

The Buckest Teeth Spotted in Sweden as of yet

2007-11-21T23:23:00.002+01:00

I walked by this restaurant on Malmskillnadsgatan/Mäster Samuelsgatan the other day. It's called Soft Kök och Bar. When I was a teenager this used to be one of the venues where they went kind of easy on ID's. No idea what this place is like today (yeah, well), but they sure aren't going easy on racist stereotypes!

More Racist Halloweenies

2007-10-30T17:10:00.000+01:00

Over at Racialicious and Stereohyped!

Racist Halloween Costumes Galore

2007-10-21T15:04:00.000+02:00

I obviously love Angry Asian Man. And I too am sick of costume rental companies and such that cater racist outfits for fancy dress parties. I bet I know the worst: Eksons is a Swedish mail order company with a huge assortment. In the Different Countries section you can find, among others, Africa, China, Japan (surprisingly enough almost the same as China) and Mexico. Notice that they in most Western countries sections only sell different kinds of flags... Butterick's, another Swedish company, has the good ol' "rasta wig" that I loathe so much. Help! What should one do about this crazy place?

Who Is the Winner?

2007-10-20T11:02:00.001+02:00

I was at the annual Roy Gala the other night, which is an award party for Swedish commercial film peeps. A commercial I worked on got one of three silvers for best commercial, yay! This one got gold for best animation / special effects:

The bird legs are hilarious (I've sometimes wished I could have some) but the blackface? Hey! That's not f-ing funny! What's up, Coca-Cola, what's up Stylewar (who are my friends), what's up Roy-galan? Now, I was going to write something like: 'since when did blackface become alright blah-blah' but then I just remembered all the happy times Swedish commercials have brought upon us in the past while making fun of Chinese, Japanese, Indian, African, African-Amercian (etc, etc, etc, etc) peeps. What's wrong with y'all? When are you going to start thinking about what you're doing? There's such a widely spread ignorance about what is racist and not in this country that I sometimes become a wonder of frustration. So, ad industry person you, do us all a favour and please think again before you choose to have fun with races. Especially if you're pushing the 'it has to be okay to laugh at the unlaughable" thingy. Just because white people think something's funny, the rest of us might not.

Finally!

2007-01-18T17:25:00.000+01:00

Fazer-Cloetta changes the racist liquorice packaging! Read The-Latest.com. Wouldn't it be fantastic if they could remove the "Chinaman" while they'e at it?

"Asiat i spa't"

2006-12-09T18:11:00.005+01:00

Knasigheterna fortsätter, snart kommer farsen med den galna kinesen Ling (hey, mitt namn!?) till en stad nära dig? Pressbild av Bo Håkansson. Självklart har jag skrivit ett argt brev [som tyvärr försvann i bloggflytten 2009. No svar.]

Brev till SVT Drama angående AK3

2006-12-09T17:03:00.001+01:00

[Försvann tyvärr i bloggflytten 2009, men rubriken finnes här. Behöver jag säga att jag aldrig fick svar?]